Så kan överdingt artig användas i en mening
- Paula talade för grovt, nej, inte alls vackert, var inte nog artig.
- Mor hit och mor dit, mumlade herr Markurell på ett obestämt sätt, som möjligen kunde innebära en artig motsägelse.
- Se här, var så artig !
- Den kostade väl en artig summa ?
- Ja, det är tid ; nu kan jag allt, till och med vara artig mot tant Malla.
- Du behöver inte vara artig och prata.
- ( Går, blandar sig i sällskapet och synes under det följande konversera här och hvar, artig och förbindling.
- Han var förstämd, men han visste att dölja det under artig belevenhet.
- Var så artig !
- Han gjorde en artig och vördnadsfull gest med bilan.
- Herr biskopen är allför artig, som gör sig omaket af en så lång resa, helst då man är så till åren.
- Den äldsta brodern, som vi redan lärt känna såsom syskonens talesman, öppnade dörren med en viss artig ställning, som ej saknade sitt behag.
- Hans hustru höll huvudet högt och såg stelt artig och förekommande ut.
- Men då jag nämnde mitt ärende, blev han genast artig och bad mig stiga in.
- Han var ytterst artig emot unga damer, när han kom i deras väg, men han sökte dem aldrig.
- Haha, en artig syssla !
- Jag ämnar inte tåla oförskämdheter, men jag är värdinna och måste vara artig.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
